Förmiddag, löpskor preppade med broddar, Camelbak med ljummet vatten, några lager på lager med kläder och en kompis. Det var dags för årets andra långpass på vitt underlag blev 19 km snömodd runt Brunnsviken.

Jag har lärt mig att man behöver vara flexibel när man löper på vintern (och då framför allt kyliga vintrar eller vintrar med vintriga vägar). För det första kan det vara riktigt kallt och det är tufft för lungorna. Jag brukar därför känna efter och låta känslan styra tempo dessa riktigt kalla dagar (istället för att pressa kroppen att springa fort). Samma sak när underlaget är moddigt eller halt så att man glider lite i varje steg trots att man har dubbade skor eller broddar. Benen får helt enkelt jobba mer och det kan därför vara bra att sänka tempot något för att kompensera (speciellt på långpass).

Idag var det inte så kallt men underlaget var inte att leka med. Stora plogbilar hade slungat upp massa snö på trottoaren. Känslan var att springa på sand eller i någon form av slush. Speciellt backen upp mot Mörby från Danderyds sjukhus var en riktig mardröm. Trötta ben och inget grepp. But hey, we did it!

Jag älskar att äta American pancakes efter ett långpass.