Igår fick jag slita på mitt långpass för att få ihop knappt 23 km. Det blev många stopp och på slutet vek jag mig för en del backar och gick. Pass som gårdagens bygger pannben (antagligen mer än något annat).

Ibland fastnar jag i att analysera varför det var så tungt/tufft/slitigt och för det mesta så finns det bakomliggande anledningar. Det kan bero på stress, för lite sömn, för tung träning och för lite återhämtning innan.

Igår sprang jag en för mig delvis ny runda. Den var av varierad karaktär och gick både längs en vandringsled, obanad terräng, motionsspår och på asfalt i bostadsområden. Det var upplyftande och kändes nästan lite busigt. Man skulle kunna tänka sig att jag har en kravlös inställning till att springa på nytt underlag och på ett nytt sätt (läsa karta och kolla gps för att inte springa vilse) men jag var stenhård mot mig själv och var därför något besviken över att det blev många stopp och att jag var ute så länge. Med lite distans till det hela har jag omvärderat och känner mig nöjd och stolt över att ha tagit steget utanför min comfort zone.

Det mest positiva med löpningen var att jag fick testa nya stigar och sprang förbi fyra olika sjöar. För första gången på länge hade jag inte heller några problem med magen.