Jag var inte dunderpepp på simningen igår kväll utan kände ett starkt ”jag borde simma” snarare än ”jag vill simma”. På plats i simhallen insåg jag att jag hade glömt hänglås och var tvungen att vänta i 10 minuter på att kassan skulle bli bemannad så jag kunde köpa ett nytt lås. Jag vacklade lite i tankarna och övervägde att åka hem och hämta hänglås men med en överhängande risk att aldrig orka ta mig därifrån igen så stannade jag och inväntade kassapersonalen.

Jag var som ett litet buttert åskmoln när jag klev ner i vatnnet och drog igång min simning. Tydligen var det ett vinannde koncept för jag simmade riktigt bra och hade en grym känsla i vattnet.

Serien såg ut enligt följande:

• 200 m uppvärmning
• 6×50 m drills (blisxtlåset, sidospark/sammansatt 25/25, toucha axel)
• 8×50 m start 1:15
• 4×100 m start 2:15 (paddlar + dolme)
• 2×200 m sammansatt
• 400 m sammansatt

Jag körde voltvändningar under både 200-ingarna och 400-ingen och det kändes lugnt och kontrollerat. 400-ingen var grym. Jag simmade lugnt, fint och avslappnat med en känsla av att kunna köra på hur länge som helst. Det är just det glidet jag vill komma åt, när simningen blir nästintill meditativ.