Har känt mig sliten trött och less och efter intervallerna jag körde i tisdags bestämde jag mig för total vila fram till Göteborgsvarvet. Tog dock en sväng till naprapaten på fredag morgon för att få lite schysst massage och bli knäckt i toppform.

Anade väl att den där konstiga smärtan på insidan av smalbenet kanske borde höja vissa varningsflaggor men tänkte att det där fixar de så jag kan springa fint på lördag. Icke. Ajaj, benhinneinflammation och med sådan springer man INTE Göteborgsvarv om man två veckor efter vill springa Stockholm Marathon.

What?! Inte springa, hur gör jag det? Hur överlever jag och framför allt hur undviker jag att bryta ihop när jag inte får ställa mig på startlinjen på Göteborgsvarvet? Jo, man ojar sig lite för att sedan se det som något positivt. Jag har med stor sannolikhet fått benhinneinflammation för att jag är för svag i säte och höft för att springa så pass mycket som jag gör. Knät försöker kompensera och orkar inte varpå vristen försöker kompensera och pang, så blev benhinnan överansträngd.

Nu när jag vet var jag är svag så har jag fått ett specifikt rehab/styrkeprogram för att turboträna mig till toppform. Jag kommer därför komma tillbaka bättre och starkare och med den fina löpgrund jag lagt fram till nu så har jag det jag behöver för att klara maran.

Tack vare detta fick jag dessutom möjligheten att coacha och peppa Martin fullt ut istället för att behöva fokusera på mitt eget lopp. Är väldigt stolt över Martin som lyckades persa i gassande sol och med minimal träning.