Det är inte bara jag som springer i familjen. Äldsta dottern är snart sju år och hon har redan hunnit springa en handfull olika lopp, bland annat tre Mini Marathon. De första två åren sprang vi tillsammans med henne, men i år var det premiär för att springa utan förälder och med tidtagning. Tillsammans med några kompisar klarade hon det galant.

Vi springer dessutom tillsammans en gång i veckan i ett motionsspår i närheten av där vi bor. Det är friidrottsklubben som anordnar gemensamma löparkvällar där barnen samlar stämplar som vid sista tillfället kan bytas mot en medalj i den valör man uppnått med sina stämplar.

Lowa har varit riktigt flitig och trots att hon redan samlat ihop till en guldmedalj (genom att ha sprungit sammanlagt 15 km) så är veckans joggingkul något vi båda ser fram emot. Ibland tryter såklart krafterna och vi varvar att gå med att springa. Det vi framför allt försöker träna på är att hålla ett lugnt och jämnt tempo, vilket inte alltid är så lätt när man är liten och har spring i benen men lätt får håll.