Jag behöver disciplinerad och målinriktad träning för att den ska bli kvalitativ. Detta är en av anledningarna till att jag simmar med en mastersgrupp en gång i veckan.
Första gången jag var med så låg en del av min nervositet i att jag aldrig hade simmat fjäril och enbart testat ryggcrawl ett par gånger. Det har inte gått många veckor, men redan nu känner jag att jag gör framsteg.
För fjärilssimmet så kör vi alltid en serie om ca 12×25 m med fenor. Vi bygger successivt upp svårigheten på övningarna under serien och avslutar alltid med sammansatt fjäril för de som vill. Vi börjar alltid med enbart kick längs botten och då gäller det att hushålla med syret.
Igår så körde vi totalt 16×25 m med olika fjärilsdrills där de sista 6 handlade mycket om andningskontroll. De två avslutande gick ut på att simma sammansatt fjäril så långt som möjligt utan att andas och jag blev själv överraskad när den bortre kanten plötsligt dök upp. Jag hade tagit mig 25 m med kick och armtag.
Det är rätt häftigt när man känner att man kommer in i ett flow och känner hur koordinationen sitter. Fick dessutom fin positiv feedback från en av mina bankompisar. Sedan kan man ju fråga sig varför jag ska simma fjäril (om man bortser från att det är coolt). Jag är övertygad om att den variation de olika simsätten ger mig resulterar i att jag blir en bättre simmare totalt. Oavsett vad jag väljer att simma. De olika simsätten bygger styrka och en förståelse för hur jag hittar kraft i draget och minskar motstånd och energiförlust. Jag får dessutom träna andningskontroll i diverse olika former vilket kommer hjälpa mig i min löpning.
Jag är glad att jag utmanar mig själv med en mastersgrupp och efter samtal med coachen så har jag bestämt mig för att börja träna med en snabbare grupp nästa termin (om det finns plats).
Fjäril är grymt! Lär mig så kör vi hela Engadin så! 😉