På tungspetsen låg titeln Skridskoåkning och lata dagar. En halv sekund senare konstaterade jag att det inte var sant. Jodå, skridskoåkning har vi ägnat åt oss men att påstå att dagarna innan och under jul är lata, det är allt annat än sant när det kommer till mitt sätt att handskas med dem.

Det ska fixas, städas, planeras och handlas. Jag är inte bra på att slappna av eller stressa ner inför storhelger och hela den senaste veckan har susat och rusat förbi medan jag står där med hjärtat i halsgropen. Jag kan börja se charmen i att resa bort över julen. Avdramatisera och avväpna alla galna förväntningar och krav (som jag slänger upp som en gigantisk mur framför mig själv).

Frågan är hur det skulle kännas att vara borta över jul. Kommer jag att sakna att fira med släkten om vi reser bort? Kommer barnen tycka att det är urtrist att bara fira med mamma och pappa? Vad kommer släkten att tycka?