Utslagen på en parkbänk

Blev tipsad om en ny backe av fröken Steinsaphir och resultatet blev ett vidrigt och samtidigt fantastiskt stärkande backpass idag. Jag sprang till Trekanten i Liljeholmen och påbörjade mina långa intervaller upp mot Nybohov. Till en början rätt flackt för att efter en skarp sväng bli desto brantare. De första två intervallerna tog runt 2:30 upp och lika lång tid ner. Intervall tre och fyra bytte jag backe efter den skarpa svängen och tog en brantare väg upp. Klockade in dessa två intervaller runt 2:45 och trots att de var lika långa som de första två så sög de musten ur mig eftersom de var brantare. Något typ av pannben tror jag ändå att jag bygger för när jag kom upp efter fjärde vändan ville jag nästan göra mig av med både frukost och mellis. Lyckades häva det hela genom att lägga mig på en parkbänk. Stil och finess, that’s me.

För att runda av dessa backar så tog jag två vändor i backen upp mot Nybohovs vattenreservoar. Här kan vi snacka brant backe och på ca 180 meter klättrar man nästan 50 höjdmeter. Vi pratar gåintervaller och det värmde och brände rätt fint i låren vid det här laget. Känslan satt kvar även på vägen tillbaka till kontoret och benen var stumma som två stockar. Utöver trötta ben så fick mina vrister jobba både uppför och för att hålla emot på väg nedför. Något som ger sig till känna nu på kvällen och jag har tassat runt med kompressionsstrumpor sedan jag kom hem.

 

Nu på kvällen tycker jag mig dessutom ana ovälkomna stickningar i halsen så jag plockade genast far min flaska Coldzyme som jag fick på Blogger Boot Camp. Nu håller jag tummarna för att det gör susen och att jag slipper förkylning.

IMG_5970

Annonser

3 thoughts on “Utslagen på en parkbänk

  1. Haha! Jag har just klättrat Väsjöbacke och tog en exakt likadan benbild som jag såg nu att du hade efter ditt pass. Är det backlöpning i ett nötskal, en bild på de stackars benen? 🙂

    Jag tycker ColdZyme funkar! Krya!

    • Exakt, det är så ett backpass ska kännas. 🙂 Varje gång jag tar mig upp för dessa skidbackar i olika former så får jag någon sorts initial chock och undrar vad f-n vi gett oss in på.

      • Mjooo… den frågan ställer jag mig också. 😄 Men det blir kul att testa gränserna lite och i slutändan handlar det ju bara om ett lopp. Livet går vidare, även om vi misslyckas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s