I antalet hårtvättar per dag. Skämt åsido så är jag inte mycket för att prata rekord, farter, tider eller hur tunga vikterna var. Jag är helt enkelt inte särskilt mycket för att jämföra mig med andra och är inte heller intresserad av att någon annan ska använda mig som måttstock för vad som är bra eller dåligt. Återigen skrev Petra Månström på maratonbloggen en fantastisk text som jag nickade instämmande till.

Det var en text till en bild på instagram som talade om det här med att vara löpare. Att det finns folk som tycker att man inte är löpare om man inte springer milen på en viss tid eller tränar på ett visst sätt. Precis som Petra skriver så är det ibland svårt att inte ta till sig eller bli ledsen av sådana åsikter. Personligen ser jag mig själv som löpare trots att jag lätt faller in i att förminska och ursäkta mig själv när löpning kommer på tal. ”Jo, jag springer en tre, fyra pass i veckan men jag är inte snabb.” Jag tränar just nu på att sätta punkt innan bisatsen för vem är jag att bedöma eller kritisera vad som är snabbt eller inte (och spelar det någon roll). För någon är det en bragd att ta sig ut på 3 km lugn jogg och för någon annan är det att springa milen under 60 min. Alla är vi bra på vårt sätt.

På samma sätt stör jag mig fortfarande något otroligt på den kommentar som Sofia fick på en bloggpost efter att vi hade simmat 10 000 m strax innan jul. Vi valde att dela upp passet i fyra delar om 2500 m med kortare paus mellan passen. En trevlig dag i simhallen med målet att simma totalt 10 000 m, dvs 10 km, en mil. Något som är en utmaning för oss som tog våra första crawltag för ett par år sedan.

Kommentaren löd något i stil med ”Att simma 10 000 m på det sätt ni gjorde gills inte. Vi simmare har simmat 10 000 m sedan tidernas begynnelse och då gör man det 100×100 m med en viss starttid och kanske något toastopp. Fika och lunch!? Det är ju som att dela upp ett marathon i flera delar och vila däremellan.” Well, I beg to differ. Den här typen av nedlåtande kommentarer borde åka rakt ned i soptunnan, men ändå triggar det mig att bli lite (eller ja, ganska så mycket) arg. Varför finner vissa människor nöje i att trycka ned någon annan? Jag tror mer på att uppmuntra och peppa än att försöka bevisa att man är bättre än någon annan.

Med det sagt så slog jag i alla fall rekord i antal hårtvättar igår. Första tvätten efter plask och lek med barnen på badhuset, andra tvätten hos frisören och tredje tvätten efter simning med mastersgruppen på kvällen. Det mina vänner, det är ett rekord.