Har en släng av motivationsdipp. På de flesta plan bortsett från löpning och jag tror att det hänger samman med en längtan efter att vara utomhus. Kanske är det även en släng av ålders-/identitetskris. Vad vill jag syssla med egentligen och vad är det jag drömmer om.
  
Löpning fungerar som terapi just nu och jag går runt och längtar efter nästa löptillfälle. Simningen hamnar dessvärre på den andra delen av listan. Motivationsbottenlistan. Trots det tvingade jag iväg mig själv på simträningen igår kväll och det gick bättre än vad jag hade trott och var roligare än väntat. Men jag längtar ändå inte efter att simma. Tur att min Engadin-kamrat kompletterar mig och älskar simning. 
 
Att jag är en periodare är dock ingen nyhet så förhoppningen är att det vänder och att jag fortsätter harva på tills det gör det. Har även premiärcyklat till jobbet idag och kanske kan ett sådant genidrag få mig att slå in på en mer motiverad väg.