Olika motionslopp avlöser varandra nu under våren och sociala medier och lunchraster fylls av prat om prestation. Det är positivt att se att många bubblar av lycka över att ha klarat sitt första lopp, en viss distans eller ett tidsmål. Det som ofta pyser fram är dock små stickiga bisatser i stil med ”‘men tiden var inte så bra” eller ”trots att jag är en snigel”. Jag tycker att det är ledsamt att många känner att de behöver rättfärdiga eller bortförklara tiden det tog dem att springa loppet.

Testa att säga ”Jag körde det här loppet, men tiden var inte så bra”. Sedan testar du att säga ”Jag körde det här loppet och känner mig stolt och stark. Det var verkligen roligt.” Vad får dig att må bäst och vad får dig att känna dig stolt och stark på riktigt?

Sedan finns det givetvis tillfällen då man har satt upp ett mål och kanske inte når ända fram. Det händer. Det är okej att analysera och känna sig missnöjd men det finns inget som säger att man behöver nedvärdera sin prestation för att man tror att andra tycker att man är långsam. Det är som ett försvar. Om JAG säger att jag är långsam så kan ingen annan säga det så att jag blir ledsen. Våga sträcka på dig och sätt punkt efter ”det här gjorde jag bra”.