Idag stod tröskelintervaller på schemat, två stycken á 1,5 km. Hade preppat klockan och ställt in intervallängd och vilket tempointervall jag ville ligga i så att den skulle varna om jag gick utanför den tilltänkta zonen.

Det här låter ju finfint tills jag (efter uppvärmning) inser att jag har ställt in klockan på trösklar i 2×15 km. Lite lagom utmanande för ett lunchpass, eller vad säger ni. Fick hålla koll på klockan och själv stoppa efter 1,5 km. Inför intervall nummer två föddes den briljanta idén att utöka denna till att omfatta 1,7 km istället. Detta för att träna på att hålla i lite längre än vad jag först hade tänkt, vilket ibland händer på lopp. Man tror att man ser målporten men det visar sig att det är sisådär 200 meter kvar. Har hänt mig vid ett flertal gånger och då gäller det att orka in i mål.

För att krydda passet ytterligare så pustade jag ut lite och tog sedan en vända i blodsmaksbacken i Tanto. Detta är ytterligare ett sätt att träna (och lura) kroppen att orka lite mer när den egentligen tycker att den har jobbat färdigt. Så nästa gång du är ute och kör platta intervaller så avslutar du med att springa i en backe på vägen hem alternativt så kör du ett par korta rusher efter att du har kört backintervaller.