Inget SL-kort betyder transportcykling när man bara har en dag kvar innan sommarsemestern drar igång på riktigt. Idag fick jag premiärcykla min nya skönhet till jobbet och det kändes mindre slitigt än på gamla Ruben och jag var inte halvt död när jag kom fram. Vet inte om det gick så mycket fortare men jag var rätt nöjd att benen var med mig överhuvudtaget med tanke på söndagens swimrunlångpass med Sofia.

Vad var det då för swimrunpass? Jo, Sofian och jag drog till Rösjön och simmade över till Sollentuna-sidan för att därefter springa till Väsjöbacken. Väl där drog vi fyra backintervaller. Gång uppför, löp utför. Det var så varmt i våtdräkten att det kändes som att huden skulle ta eld i vilken sekund som helst. För att överleva var vi tvungna att sjunka ned i det lilla vattenhålet nedanför backen. Very classy.

Efter fyra vändor i backen stack vi tillbaka till Rösjön och simmade över till Täby-sidan där vi hade base camp med vätska och energi. Efter 12 minuter (som jag fortfarande inte fattar vart de tog vägen) så gjorde vi om allt igen. Över Rösjön, bort till Väsjöbacken, fyra vändor upp (med pit stop i näckrospölen) och sedan tillbaka och över Rösjön. För att sluta med fanan högt så drog vi två korta backar upp till parkeringen och en minisimning till flytbryggan innan vi ansåg oss klara.

Under dagen drack jag kopiösa mängder vatten, vätskeersättning och sportdryck. Klämde dessutom i mig åtskilliga fruktpuréer, dumlekolor, en halv bar, tre GT-tabletter och en bit delicatoboll. Jag tyckte att jag hanterade vätske- och matintaget riktigt bra och slapp de värsta frossbrytningarna, huvudvärken och energidipparna. Till och med magen höll sig på mattan utan krångel och då avslutade jag under sista backen med att dra i mig en winforce gel för första gången.

Det här passet var fantastiskt bra. Härdande och stärkande på så många olika sätt. Allt som allt var vi ute i knappt fyra timmar och jag (som inte ofta får träningsvärk) stapplar runt som en stelopererad.