Hade ett antal timmar att slå ihjäl på ett lekland häromdagen. Tog med mig en gammal Runners world som jag inte hunnit läsa och hittade ett antal pass som jag genast ville sätta tänderna i. Jag älskar att hitta inspiration till nya pass och har varit inne och nosat på kombinationspass tidigare.

Passet gick ut på att springa 3×60 s backe med joggvila ned. Därefter väntade 5×500 m på flack mark med 60 s ståvila mellan intervallerna. Avslutningsvis skulle 3×30 s backe i hårt tempo köras. Gåvila ned.

Lyckades övertala både man och barn att hänga med mig till backen och medan jag och maken sprang så lekte barnen i parken bredvid backen.

  
Tanken var att de första backintervallerna skulle gå i miltempo och att 500-ingarna sedan skulle gå i ca 10 sekunder snabbare än miltempo. Backen vi valde är en gammal brant skidbacke så något miltempo var ingen av oss ens i närheten av. Däremot lyckades vi båda trycka på bra under 500-ingarna som vi sprang på den 350 meter långa gångbanan runt parken. Perfekt ställe för kombipass.
 

Martin fick lite extra vila när han väntade in min sista flacka intervall innan vi gick på de avslutande backintervallerna. Vi gav järnet och jag blev så medtagen av ansträngning att jag höll på att kräkas och kände mig lätt vimmelkantig efteråt. Det här kan ju låta mindre angenämt men faktum är att jag kände mig väldigt nöjd med passet. Hårda pass ska vara hårda och lätta ska vara lätta.