Lunchlöpslyx

Jag är något av en lunchlöpjunkie. Jag älskar det och extra mycket den här tiden på året. Eftersom jag drog ett långpass på 17 km igår så ville jag inte köra för hårt idag. 

Valde ett distanspass på 8 km och överraskade mig själv med att känna mig oförskämt fräsch. I benen alltså. 

Jag känner att det är bra träning för mig att springa dagen efter långpass för att träna på att få volym tätt ihop. Långpassen i sig går så pass lugnt och stilla till att det bör vara fullt möjligt att orka springa dagen efter. Kan känna mig lite stel men det brukar släppa efter någon kilometer och när jag når de första backarna på min runda brukar jag snabbt veta om kroppen är med mig eller om den sitter kvar i omklädningsrummet.

Idag var den med och hejade på och fullkomligt älskade att springa i solen. Att fem minusgrader bet i kinderna gjorde mig inget. 

  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s