Jajjemen, det blev vila för mig igår och jag gick och la mig tidigt, somnade som en stock och vaknade med en brummande katt tätt intill imorse.

Kragen, tratten, struten är inte så poppis och första dagen efter operation så ville Casper sparka sig ur den ideligen. Nu verkar han ha vant sig och verkar inte heller besväras alltför mycket av det omplåstrade operationssåret på svanstippen.

Han har dock anlagt en extra gosig attityd och jag tänker att det beror på att han trots allt känner sig lite småynklig. Han klättrar upp i sängen och lägger sig tillrätta med tratten. Samma sak i soffan. Lilla skrutt-Casper.