Spring, sim, semla


Måndagen startade med att jag vaknade av att Wilja, 5 år, petade på mig kl 02:15 eftersom hon tyckte att det var en ypperlig tidpunkt för att få hjälp att installera ett barnspel på mobilen. Jag delade inte hennes uppfattningoch skickade henne bums i säng igen. En halvtimme senare stod hon där och petade på mig igen. Nu var hon hungrig. Upp, fixa litet nattmål och sedan bums i säng igen.

 

På lunchen rastade jag mina pianosträngshamstrings i ett Stockholm fyllt med löften om att våren är i antågande även om det kommer att dröja tills den är här på riktigt. Längs en solig Årstavik sprang jag mina långa intervaller och kryssade mellan de lunchpromenerande människorna.

Passet såg ut enligt följande:

  • Uppvärmning i 2 km
  • 4×1000 m med 60 s gåvila
  • Nedjogg i 2 km

I intervallerna höll jag en fart som är något högre än min tävlingsfart på femkilometer där känslan är jobbig utan att vara mjölksyrajobbigt. I vilan så går jag i ca 30-45 s för att därefter jogga igång lagom till nästa intervall.


På kvällens simträning visade det sig att fokus låg på *trumvirvel* långa intervaller. Det råkade visst bli gårdagens tema att harva långt och länge både i vertikal- och horisontalläge.
Passet såg ut såhär:

  • 4×25 utan att andas
  • 4×50 (25 teknik/25 ss)
  • 100 m vf
  • 400 m f3+-f2
  • 300 m f3+-f2
  • 200 m f2
  • 100 m f2+
  • 2×75 m (3, 5, 7-takt)
  • 2×50 m f3+ få andningar
  • 50 m avsim

När jag kikar på klockan såhär i efterhand så känner jag mig väldigt nöjd med mina tider på huvudseriens 400-300-200-100 m. Jag är snabbare än vad jag tror och det är en fin känsla. Förhoppningsvis kan det hjälpa till att släppa prestationskraven och leda till en mer ”avslappnad” tröskelsimning som då går fortare.

För att nämna var det finns förbättringspotential så kan jag bli bättre på att känna in farter. Nu gick 400-300-200 i typ identiska tempon medan 100-ingen gick 12 sekunder snabbare per 100 m än övriga distanser. Jag behöver träna på att känna in fart på samma sätt som jag relativt lätt och enkelt kan hitta rätt fart i löpningen. Kan jag inom löpning, så kan jag inom simning.

En annan reflektion som knyter an till både löpning och simning är att jag gör betydligt bättre ifrån mig på korta och explosiva distanser. Där är det lätt för mig att prestera och pressa. Går inte riktigt hand i handske med mina långloppsambitioner, men hey, varför göra det lätt för sig. 🙂

Som avslutning på simsammankomsten åt vi mini-Nutella-semlor som familjen Demnert hade knåpat ihop. Riktigt smarrigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s