Så. Jäkla. Kul. För att vara en person som fullkomligt avskydde allt som liknade orientering i skolan så finner jag det förvånansvärt roligt att få en karta i handen och försöka ta så många kontroller som möjligt.

Inför och under Ulvjakten hade Sofia och jag en väldigt avslappnad inställning till tävlingen. Vi var där för att ha roligt och för att få uppleva. Något som tycks vara ett vinnande koncept för oss. Samma synkade, starka och positiva egenskaper som vi använde på Koster Swimrun, plockade vi fram under Ulvjakten. 

Kartan fick vi öppna när starten gick och vi var snabbt på den med orange överstrykningspenna för att planera dagens rutt. Vi hade såklart inte en susning om hur många kontroller vi skulle hinna på tre timmar men gjorde en plan som kändes hyfsat rimlig. Hade två bonuskontroller på slutet som vi skulle ta i mån av tid.

Visade sig att vi hade underskattat vår egen förmåga rätt rejält och efter att ha virrat runt lite i början så plockade vi kontroll efter kontroll och tuffade på som små ånglok däremellan. Vi hade helt enkelt jäkligt kul och vår strategi att ta en utflippad selfie när vi var vilse, låga på energi eller allmänt uppgivna, behövde aldrig tillämpas.

Efter två timmar hade vi plockat alla kontroller enligt plan samt de två bonuskontrollerna. Vi hade navigerat smart och gjort kloka vägval som var vågade ibland men som föll bra ut. Inte ens det nyckfulla vädret som levererade kyla, hagel och regn, fick oss på dåligt humör denna dag. 

Hade vi vetat innan att vi skulle vara så stabila hade vi kunnat plocka fler kontroller i början av loppet men när vi väl sprang i mål efter 2 h och 15 minuter så var dessa kontroller för långt bort. Vi fick således softa, käka godis och korv medan vi väntade in övriga lag.

Vår insats räckte till en tredjeplats bland damlagen och vi vann varsin *trumvirvel* kexchoklad och en brevkniv (delad vårdnad). En synnerligen märklig och högst godtycklig prisutdelning.