Plötsligt händer det 

Det där som jag skjutit upp och våndats lite över. Som jag borde (?) göra men som jag hittat tusen undanflykter för att slippa göra.

Jag talar givetvis om att damma av cykeln och cykla till och från jobbet. Idag visade sig vara dagen då jag tog mig i kragen och gjorde slag i saken. En vacker sommarmorgon är det bra mycket lättare att komma iväg än en regnruskigt vårvinterdag. 

Känslan var ungefär tusen gånger bättre än den var i hösten då kroppen skrek av andnöd i brist på järn- och således blod för att transportera syre till mina muskler. Det var fortfarande rätt jobbigt idag, men jag tänker att på samma sätt som det är jobbigt att sticka ut och springa en mil om du inte är van så är det väl inte så konstigt att det är jobbigt att cykla 18 km enkel väg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s