Äntligen har jag hittat och sprungit längs hela Kuststigen. Det är ingen jättelång stig men med transport blev det runt 6 km. Att få springa längs havet är magiskt. Jag känner hur jag fylls av endorfiner både av löpningen och den vackra omgivningen. 
Jag hittade dessutom min drömplats. Platsen som är ett verkligt exempel på hur jag drömmer om att bo en dag. Nära havet. Det var en idyllisk liten samling av nybyggda hus med en liten kanal med båtar rakt genom området. Dessutom ett stenkast från havet. Jag älskar havet. 

Jag är lite förvånad över mina egna känslor eftersom jag aldrig sett mig själv som någon som dras till havet. Jag har snarare längtat utomlands och efter att bo där solen skiner. Nu längtar jag efter att bo nära havet här hemma i Sverige. Det ger mig lugn.