Det var på Ånga allt började 2012. Sofia och jag spontananmälde oss någon månad innan loppet och eftersom det här var före swimrunboomen så fanns enbart den långa distansen om ca 20 km löpning och 2000 m simning i öppet vatten. Vi körde loppet och har sedan dess avverkat ett antal olika swimrunlopp både i Sverige och utomlands. Det lopp vi alltid återkommit till är dock Ångaloppet.

Arrangemanget på Ånga har utvecklats och vuxit och idag finns utöver den långa distansen, en sprintversion och två familjelopp. Swimrun för alla, vilket är helt briljant. ❤

Redan i vintras pratade jag och Lowa om att köra familjevarianten där man springer 3 km och simmar 300 m uppdelat på tre simsträckor. Jag har avvaktat med anmälan för att vara säker på att Lowa fixar ”öppet vatten”-simning och att simma en längre sammanhållen sträcka. Lowa har varit övertygad om saken hela tiden och från hennes sida har det inte funnits någon tvekan. Tidigare i somras plockade hon hem simborgarmärket totalt oberörd och jag anmälde oss till loppet.

Ångaloppet familj – race report

Fanns en viss anspänning och nervositet hos mamman innan loppet. Vad händer om Lowa ramlar i skogen och gör sig illa?  Slingrar in sig i en näckros? Bränner sig på en brännässla?

Givetvis var Lowa raka motsatsen, lugn som en filbunke och cool som en isglass. Hon erkände att hon var lite nervös, men den nervositeten märktes inte av.

Vi kliver in i startfållan och taktiksnackade om att köra vårt lopp och vårt tempo. Strunta i alla andra och att hålla ihop. Starten går och barn och föräldrar rusar iväg och detsamma gäller oss. Över en kohage med väl utplacerade komockor. Fram till vätskestation med saft och sedan ut på grusväg. Lagom till att vi ska in i skogen bestämmer vi oss för att gå en bit. Vi hinner bara ta några få steg innan vi är inne i skogen och Lowa drar igång turbon. Hon studsar fram i terrängen som om hon inte gjort annat.

Upp, ner, sten, rötter och grenar som rispar benen. Inget stoppar Lowa som drar i ett hiskeligt tempo.

Plötsligt är vi framme vid första simsträckan. Det ser långt ut och det blåser. Det är småkallt och fullt med näckrosor runt oss. Inget stoppar Lowa och hon kastar sig ut. Vi simmar bredvid varandra och jag försöker agera skydd mot vågorna som rullar mot oss. Lowa får hänga på mig när hon behöver en andpaus och jag bröstsimmar oss framåt. Lowa släpper och simmar själv och vi tar oss över genom växelvis enskild simning och genom att hon hänger på min rygg.

Jag slås av hur modig hon är. Simmandes i en mörk sjö med slingrande växter runt benen. Något som kan ge den modigaste panik.

Vi tar oss upp och jag ber Lowa ta det försiktigt på de hala klipporna. Hon springer i sina vanliga löparskor men verkar ha full kontroll medan jag med mina superterrängskor halkar runt. Lowa tuffar på i fullt blås till nästa simning och här är distansen något kortare. Det är mindre vågor och hejaklack finns på andra sidan. Vi kör samma växelvisa simning och tar oss över.

En kort löpning senare så är vi i vattnet igen och ska runda en boj. Vi har nu hunnit finslipa på vår gemensamma teknik och Lowa hänger med en arm på min axel samtidigt som hon simmar enarmsbröstsim. Jag roterar lite så att jag kan ta ut min bröstsimsbenspark utan att sparka på Lowa.

Vi får fast mark under fötterna och tar sikte på målet. Vi spurtar förbi ett annat lag och ramlar in i mål. Jag försöker high fiveas och kramas med Lowa som mest undrar vad jag håller på med. Vi får jobba på vår gemensamma målgest till nästa år. För vi kommer tillbaka. Alltid tillbaka till Ångaloppet. ❤️

Även Martin och Wilja körde lilla Ångloppet där man vadar genom vattnet. Coolaste ungarna i stan.