Tänk att en tisdag i slutet av augusti kan bjuda på en härlig swimrunkväll. Måndagen som passerade innan tisdagen var en av de blötaste i mannaminne och då pratar vi om nederbörd och inget annat. Det regnade, duggade och fullkomligt öste ner om vartannat.

Att då tänka sig att dagen efter ta sitt pick och pack (dvs swimrunbuddy och swimrunutrustning) och bege sig till Rösjön kändes som en potentiellt kylslagen och lerig historia. Såg framför mig hur vi skulle simma i lera för att sedan frysa ihjäl i någon liten vattenpöl. Tarzan (aka Johan) lyckades dock lägga beslag på en av säsongens sista neoprentröjor på Wolff Wear så vi visste att en av oss skulle överleva kölden.

Vi kittade om på parkeringen till Rösjöbadet med halva Täby MTB som publik. Man får inte vara pryd när man är cool swimrunner inte. Vi satte av mot Sollentunasidan för att få upp lite värme innan första simningen. När vi väl klev i vattnet så var det betydligt behagligare än vi befarat och första simsträckan gick tämligen obemärkt förbi. Vi hann dock reflektera över att vi simmade nästintill identiskt avseende fart. Vår navigering var kanske inte lika fantastisk och vi var på väg att bumpa in i varandra vid ett flertal tillfällen.

Vi studsade iväg mot Fjäturen och jag försökte fokusera på att inte stå på näsan när vi sprang över otaliga rötter. Vi hittade dessutom en äng som vi tassade över. Tror att det kan ha varit här som Johan utrustade sina strumpor med små gröna spikes som såg ut som nitar. Väldigt modernt och nytänkande.

Simsträckan över Fjäturen drog jag konstant åt vänster vilket resulterade i att jag var på väg in i Johan vid fler än ett par tillfällen. Vi lyckades ta oss över utan kollision och fortsatte mot Käringsjön. Precis som förra gången så kände vi oss lite vilse. Jag var tvärsäker på att vi sprungit för långt medan Johan menade att vi skulle fortsätta framåt. Det visade sig att min inbyggda gps var icke-existerande och att herr Ahlbergs funkade desto bättre. Han bjussade dessutom på en Snickers. En bra swimrunbuddy, that’s for sure.

Ner i mammutsjön och simma i det bruna vattnet med fem cm siktdjup. Johan tyckte att det var mysigt att passa på att ta en brunvattensjöinpackning och skippade således badmössan. Upp med en härlig känsla av sunkvatten och Snickers i munnen för att därefter kila vidare längs sjöslingan och slutligen komma fram till Mörtsjön. Fick en demonstration i hur man tar sig i vattnet på coolast möjliga sätt. Tydligen ska man liksom rotera åt sidan och skruva sig i. Då är man cool. Jag fick mest bara vatten i näsan.

Försökte spana efter 20 kiloskarparna som enligt uppgift bor i sjön men såg bara vatten och näckrosor innan vi var över på andra sidan. Trippeti trapp och vi tog oss vidare tillbaka till Rösjön där vi hamnade rakt under ett par akrobater som balanserade på en 300 m lång lina. Simmade vidare till en klippa där det var snorhalt och Tarzan fick baxa upp mig ur vattnet för att jag inte skulle ramla ner igen.

Lite skogslöpning mot den berömda udden (som visade sig vara en sten) för att avsluta med något som inte alls kändes som en stark simning eftersom jag återigen ville dra åt vänster. Måste uppenbarligen stärka upp mig så jag inte är lika skev i fortsättningen. Eller så var jag bara sällskapssjuk och ville störa Johan som simmade på min vänstra sida.

Vi joggade upp till parkeringen och lyckades tajma att hela Täby MTB anslöt. Perfekt med publik när man ska kitta av sig all utrustning. Speciellt om man (not me) ska korva sig ur en superläcker neoprentröja lite lagom smidigt. Helt klart en härlig kväll med många skratt.