Träning och energi

Det var rätt länge sedan jag kände mig riktigt stark under träning. Det har varit alltifrån att jag varit sliten efter tävling (läs Rockman) till muskelbristning, till evighetssnuva med hosta, till mental stress som kommit i vägen för det. Det är många olika saker som kan påverka träningen och det är ibland värdefullt att påminna sig själv om att man behöver ta hänsyn till helheten. Till livet i stort.

Men bara för att det är tungt en period så behöver det inte vara så för alltid. Plötsligt vänder det och i lördags sprang jag Enstamilen på lätta ben. Stärkt av det så  vågade jag mig på ett löpintervallpass på lunchen igår. Och jag kände mig stark och full av energi.

Passet såg ut enligt följande:

  • 2 km uppvärmning 
  • 4×90 s (60 s vila)
  • 4×60 s (60 s vila)
  • 4×30 s (60 s vila)
  • 2 km nedjogg

Jag sprang intervallerna på bana och ökade farten i takt med att intervallerna blev kortare. Vilan blev stå/gåvila.

På kvällen var det dags för tillfälle nummer 6 på den kurs i pardans som jag går tillsammans med Martin. Vi fick fortsätta öva på social tango och jag måste säga att det tilltalar mig mer än cha-cha som var den första dansen vi fick lära oss. Tangon känns roligare och mer spännande.

I slutet av lektionen introducerades vi till swing/jive och det är nog den dans vi hittills haft svårast för. Martin svängde runt och jag hade svårt att hänga med och tappade bort mig i nästan varenda snurr.

För att toppa dagen så stack vi till simhallen och körde ett kvällspass. Jag har en fin känsla i simningen just nu och hoppas att jag kan hålla igång under vintern.

Annonser

Zinken – lunchintervaller

Nu var det ett tag sedan jag gav mig i kast med 200-ingar och det krävdes en mental kamp för att övertyga benen om att springa till Zinken.

Flera gånger flög ovälkomna tankar genom huvudet, ”det här är ju fruktansvärt, nästan omänskligt” och ”varför gör jag det här, det är verkligen skitjobbigt och pulsen galopperar (fast jag sniglar mig fram)”. Negativa tankar är min värsta fiende. Försökte tänka bort dem med siktet inställt på hur bra det skulle kännas efteråt. Slängde även in lite tankar i linje med att detta härdar mig och förbereder mig för de utmaningar jag har framför mig. Testade även att slänga in att jag ju älskar löpning och när det bränner i bröstet, men den var långt ifrån övertygande idag.

När det inte går att snacka omkull sig själv så brukar jag försöka hitta nya infallsvinklar. Det vinnande konceptet var att dela upp mina 15 st intervaller i set om 5. Det är lättare att övertyga sig själv och dessutom hålla tempot uppe när målet är närmare. 3 set om 5 st 200-ingar blev plötsligt överkomligt och greppbart.

Kan tillägga att jag är ytterst glad att jag fick med min löparjacka från Casall hem. Det var ytterst nära att en av Zinkens ”hang arounds” tyckte att den skulle följa med honom (istället för att ligga undangömd medan jag kämpade mig runt).

Sol, då åker mina galna brillor fram. Någon gång ska jag unna mig ett par mörka.

20140311-153610.jpg

20140311-153906.jpg

Första intervallerna på länge

Nu när marathonsatsningen är över och min fot sakteliga börjar må bättre så vill jag försöka bli aningen snabbare på kortare distanser, dvs 5 och 10 km. Rotade fram ett gammalt träningsschema och ska försöka följa det.

Först ut var intervaller på 4×4 min med 2 min aktiv vila mellan intervallerna. Värmde upp genom att pinna ner till ip och körde sedan igång intervallerna. Försökte hålla ett tempo mellan 4.30 och 5 min/km. Det är kanske inte så jättesnabbt men med tanke på att det var länge sedan jag körde intervaller så ville jag gå ut lugnt. Det kändes väldigt bra och nästa gång får jag pressa på mer.

Fick även testa min ”nya” pulsklocka som jag fått istället för min gamla Garmin 405CX med defekt batteri. Förhoppningsvis slipper jag batteriproblem framöver.

Första advent

Första advent svepte förbi i en rasande fart. Vi plockade fram ljusstakar, stjärnor och pynt redan i lördags och jag älskar stämningen det förde med sig.

På söndagsmorgonen var det min tur att sova ut och det fick mig att nästan missa Sofias och mina intervaller. Det blev ett regnigt och blåsigt träningspass (pga stormen Berit) och det tog ett bra tag innan jag återfick värmen efteråt.

Hade en del känningar i mitt vänstra knä efter lördagen långpass på knappa 14 km, men det kändes ändå bra. Värre blev det på kvällen när vi kom hem från kalas hos syrran och högerfoten började krångla. Det känns som att något gått sönder i foten och tyvärr tror jag det beror på överbelastning.

20111128-131520.jpg