Tänker ibland att jag är som en kameleont. Jag smälter in och anpassar mig efter den plats där jag befinner mig för tillfället. Eller så är jag superman (woman?) som i ena stund jobbar som IT-konsult för att i nästa stund slänga på sig manteln och riva av en swimruntävling eller springa ett marathon.
Igår sprang jag tunnel run (10 km) i Norra länken och idag svidade jag om till kattutställare. På kvällen idag gör jag ytterligare ett byte och blir masterssimmare i 90 min.
Jag är uppvuxen med katt och har själv haft katt tidigare. De har alla varit bondkatter/huskatter dvs vanliga blandraskatter. De har alla varit fantastiska på sina sätt men drömmen har alltid varit den där extra gosiga knäkatten som älskar att socialisera.
Martin är allergisk och att ha katt har därför aldrig varit ett alternativ. Fram tills i somras då vi fick höra talas om den ”allergivänliga” rasen Sibirisk katt. Vi googlade på rasen och det visade sig vara raka motsatsen till vår bild av en allergivänlig kattras. Inte var det någon nakenkatt utan snarare en stor och ståtlig ras med fantastisk semilånghårig päls.
Drömmen om ett husdjur tändes hos mig och barnen och jag vågade inte ha alltför höga förväntningar när vi besökte en uppfödare för att stämma av Martins reaktion. Han kände ingenting vilket är smått otroligt med tanke på antalet katter på en och samma plats.
Den ljusa paddtassen.
Nu började sökandet och valet föll på den bedårande lilla Klockarbackens Menja. Den sköldpaddsfärgade honan med den lilla ljusa baktassen där en av hennes paddfläckar finns. Vilken vinstlott det var. Vår lilla Ronja är den mest fantastiska katt jag har träffat. Hon är utan tvekan den lugnaste, tåligaste, snällaste och mest tillgivna katt jag träffat. Hon hittar inte på bus och hon har aldrig ens markerat irritation. Inte när barnen bär henne eller när husse och matte tvingar henne att bada eller torkas med hårtorken. Hon tar livet med ro och vill alltid ligga hos barnen eller matte och husse i soffan och så har det varit från dag ett. Att bli kliad bakom öronen, under hakan eller på magen är det bästa tussbollen vet och det är som att dra igång ett litet tröskverk när hon sätter igång och spinner.
Underbara, fina Ronja. Jag är så kär i den här lilla kissen.
Prickiga magen.
Utställningsdebut både för mig och Ronja idag. Det var Uppsala Kattklubb som anordnade utställningen och Ronjas uppfödare var på plats och hjälpte mig och Ronja med alltifrån information inför utställningen till handfasta tips på plats. Heidi hade inrett buren med ett grönt burskynke och mysiga små detaljer som kudde, en vippa och en liten batteridriven lykta.
Ronja var lätt stressad när vi kom in i hallen och det tog ett tag innan hon fann sig tillrätta. Syrran Freja satt i buren bredvid och tjejerna passade på att fräsa åt varandra utan tillstymmelse till igenkänning.
Jag kammade och fixade med Ronja innan det var dags att plocka fram henne till domaren. Freja och Ronja tävlade i samma klass och mot varandra eftersom båda är små sköldpaddor. Enligt domaren var de båda donnorna ”promising”. Ronja hade något bättre ansiktsform medan Freja hade vuxit till sig bättre. Jag upplevde att domaren velade lite kring vem som var bäst för dagen. Slutligen föll valet på Freja som fick utmärkelsen BIV och Excellent 1. Vår duktiga lilla tjej blev Excellent 2.
Jag är otroligt stolt över Ronjas lugna och samlade insats.
Linda Doktár 