Väsjöbacken bonanza

Denna vecka bjöd Team Nordic Trail in till backlöpning. Startade vid Edsbergs sportfält och tog oss bort till Väsjöbacken. Denna gång så startade vi med löpstyrka i backe i form av mångsteg, skridskohopp och utfallssteg både uppför och utför. Utfallssteg utför var en ny bekantskap och de visste var de tog. Så galet jobbigt att benen skakade.

Efter denna lilla nätta uppvärmning så var det dags för backlöpning. 10 vändor upp till första liftstolparna för att där vända och gå nedför. Jag hann skramla ihop 8 vändor á 45 s innan det var dags för den avslutande stafetten. Backarna sög musten ur benen men samtidigt så kände jag mig mentalt stark under hela passet. Stretade på.

Stafetten gick ut på att springa rakt uppför för att därefter snedda över backen och slutligen ösa på utför. Det här skulle vi göra fyra gånger och även om det var slitigt uppför så var det fantastiskt härligt att springa utför. Jag älskar snabba utförslöp.

TNT-premiär

Har funderat ett tag på att börja springa i en löpgrupp någon gång i veckan. För att få inspiration, slippa planera ett eget pass, springa tillsammans med andra och pusha mig själv lite extra. Eftersom jag dessutom tycker att traillöpning verkar både roligt och utmanande föll valet på Team Nordic Trail. 

Igår var det dags för premiär och långa intervaller stod på schemat. Hade förmånen att få sällskap av herr och fru Demnert denna kväll.    

Först körde vi en kort uppvärmningsjobb som gick i ett högre tempo än vad jag själv skulle värma upp i. Under tiden vi sprang skulle vi  bland annat ”plocka blåbär” och springa baklänges. Vi fick även köra en form av kull. Väldigt likt en uppvärmning jag skulle kunna köra med mina friidrottsadepter. Med enda skillnad att de är födda 2007.

Efter uppvärmningen fick vi göra utfallssteg både framlänges och baklänges innan det var dags för huvudserien 3×6 min stiglöpning med 2 min gåvila mellan intervallerna. Vi sprang längs en uppmärkt bana i skogen som var ca 400 m lång. Den här delen av passet var riktigt rolig. Det är sådant här jag vill göra. Det enda smolket i bägaren var min egen kapacitet. När synfältet började dra ihop sig så blev jag litet rädd. Min kropp (i dess nuvarande blodbristskick) tycktes inte klara av att hantera långa intervaller och jag var tvungen att anpassa tempot därefter. 
Det gjorde inget, kändes som att jag gav det jag hade att ge och låg bakom Sofia och låtsades att hon drog mig i lina i sann swimrunanda. Kändes som att vi var det lag vi är och att vi gjorde det här tillsammans. Det kändes tryggt och stabilt och vi tuggade på bra. Som att det var det mest naturliga i världen att springa ihop i ett högt tempo. Vilket det ju är.
  

Efter intervallerna så fick vi köra lite styrka och jobba två och två. Dips, sit ups, rumplyft och både statisk och dynamisk magträning.

Mitt betyg på passet blir lite splittrat eftersom jag upplevde olika delar olika bra. Uppvärmningen var sådär. Att varva att springa på tok för snabbt med att göra lekar är sådär roligt. Jag vill känna mig som en löpare och inte som ett barn och hade uppskattat mer löpskolning, löpstyrka och lugnare uppvärmningsjogg.

Huvudserien är utan tvekan den del av passet som får bäst betyg. Springa i skogen is da shit. Jobbigt, ja. Roligt, ja. 

Den avslutande styrkan var ok, även om jag själv föredrar övningar där man inte behöver blanda svett med främmande människor.