Igår gjorde jag bikrampremiär med Malin och Jaana. Det var en, låt säga…intressant upplevelse. Redan innan passet drog igång kände jag mig trött av värmen och känslan var lite att sitta i en bastu. I taket hängde infravärme som brassade på för fullt samtidigt som luftfuktare stod på i alla hörn.
När väl passet drog igång var det tufft. Övningarna i sig är inte så svåra eller jobbiga om man kört yoga förrut, men att utöva dessa i ett varmt och fuktigt rum var grymt påfrestande. Jag var andfådd och trött och ibland mådde jag riktigt illa. Det var dessutom lätt att få panikkänslor över att inte få lämna salen. Redan innan passet påpekade instruktören att fokus för oss nybörjare var att faktiskt klara av att stanna i salen hela passet. Huruvida vi gjorde några asanas eller bara låg på golvet var mindre viktigt.
Vi överlevde passet men jag har aldrig svettats så mycket i mitt liv som jag gjorde under dessa 90 minuter. Idag har jag träningsvärk både här och där men allra mest i rygg, mage och käke(!?).
Linda Doktár 
Haha, varför har du träningsvärk i käken?
Spände mig antagligen på alla möjliga ställen.
Jag tycker bikramyoga verkar asläskigt. Typ tortyr. Vad är det som är så bra med det?
Det var asläskigt, och samtidigt en jäkla utmaning. Kan inte säga att det var kul, men man kände sig väldigt nöjd och endorfinhög efteråt. Det ska väl dels vara bra träning plus att det varma rummet ska ”hjälpa” en att värma upp kroppen så att man kan ta ut övningarna ordentligt. Sen är det väl som med flera yogaformer att det ska rensa ut kroppen och verka avstressande och stärkande både fysiskt och mentalt.
Kan dock tänka mig att det krävs några gånger för att vänja kroppen med värmen. Tur att jag köpt ett klippkort på åtta gånger. 😉
Puh, du är modig du! Jag tycker det är jobbigt att sitta still i en bastu. 🙂