Power to paradise 

Det händer alltför sällan att jag yogar, men när jag gör det så älskar jag det. Min främsta källa till yoga är online-yoga på doyogawithme.com. Där finns en uppsjö av gratis, proffsiga och högkvalitativa yogavideos. Det finns videos i olika svårighetsgrader, med olika fokus och olika längd. 

 
Jag har länge tyckt om Fiji McAlpines klasser men just nu är Rachel Scott min favoritlärare. Hon har roliga och utmanande klasser och igår körde jag en 59 minuter lång klass vid namn Power to paradise. Den innehöll en hel del utmanande och för mig nya positioner med en stor del balanserande på ett ben eller händer.
Jag minns när jag för några år sedan inte för mitt liv kunde förstå hur jag någonsin skulle behärska dessa enbens- och balanspositioner. Jag tycker fortfarande att de handstående positionerna är lite läskiga eftersom jag är rädd för att stå på näsan, men tänker att det är som med mycket annat. Jag behöver träna.

Det tycks dessutom vara något magiskt med yogamattan för så fort den åker fram så är Ronja där och vill vara med.

  

Annonser

Inte alltid enligt plan

Näe, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag spenderade stora delen av fredagen med huvudvärk och migränkänningar. Var dessutom tröttare än tröttast så myskväll med familjen satt fint. Är riktigt nöjd att jag lyckades hålla mig vaken och inte slocknade i soffan (framför en familjefilm) som jag gjorde för ett par veckor sedan.

Vi dansade till rock (request från Wilja, 4 år) och avslutade kvällen framför Svansjön (ja, baletten) på Youtube (request från Lowa, 7 år). Tvära kast här.

Gav mina trötta muskler lite kärlek i form av ett kortare yogapass på doyogawithme.com när barnen hade somnat. Körde passet Yoga for runners: pre run (fast utan running) med Fiji McAlpine. Går alldeles utmärkt att köra utan att snöra på löpskorna efteråt.

IMG_5215

Uppsving

Förra veckan var misär och jag var sjuk mån-sön. Har aldrig varit sjuk så länge under hela mitt liv, varken som vuxen eller barn. Till råga på allt var Wilja också sjuk så familjen var inte på topp, vilket har varit ett genomgående tema sedan nyårsafton.

Well, den här veckan har varit mer åt det positiva hållet och vi har varit mer eller mindre friska. (Om man bortser från öronont hos Lowa i måndags och att Wilja kräktes inatt.) Inser nu när jag skriver att det känns märkligt att skriva att jag ändå anser oss vara mer eller mindre friska, men det känns faktiskt så. Lite kräk och halsont är ju en baggis.

Träningsveckan har varit riktigt bra och jag har lyckats få till en varierad och väldisponerad träning. Jag tränar (för det mesta) det jag tycker är kul. Undantaget är löpningen som jag just nu har svårt för. Jag känner prestationsångest och stress inför maran och det får lusten att sticka ut och springa att sjunka som en sten till botten.

Jag borde springa mer för att träna inför maran men jag vill göra så mycket annat också. Jag vill och jag vill inte…