Upp som en sol

Var lite rädd för att gårdagens löpning skulle bli ner som en pannkaka, men inte ens sega backar satte krokben igår. Dryga 6 km avverkades med pigga ben, stabil andning och puls. Inga nära-döden-upplevelser denna gång.

Något jag har upptäckt är att jag ibland får illusionen att jag springer extremt långsamt för att sedan överraskas när pulsklockan visar att jag har ett högre tempo än jag brukar.

Running works in mysterious ways!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s