Var lite rädd för att gårdagens löpning skulle bli ner som en pannkaka, men inte ens sega backar satte krokben igår. Dryga 6 km avverkades med pigga ben, stabil andning och puls. Inga nära-döden-upplevelser denna gång.

Något jag har upptäckt är att jag ibland får illusionen att jag springer extremt långsamt för att sedan överraskas när pulsklockan visar att jag har ett högre tempo än jag brukar.

Running works in mysterious ways!