Snabbt och lite långsammare

Igår kände jag mig pigg och peppad och var lite inne på ett längre löppass. Såhär i efterhand är jag glad att jag ställde in siktet på ett kortare pass om 6 km istället. Jag kände ganska tidigt att något inte stod helt rätt till i kroppen, men pressade på eftersom jag titt som tätt upplever att just de två första kilometrarna är rätt kämpliga. Det är som att kroppen behöver den tiden för att ladda och värma upp.

Hursomhelst så höll jag på att avlida under passet vid flera tillfällen och efter att ha segat mig uppför en brant backe i slowmotion var jag övertygad om att jag skulle kollapsa. Envist (och antagligen dumdristigt) tog jag mig till slut igenom passet och jag kunde inte fatta varför jag upplevde löpningen som extremt påfrestande när jag var så peppad innan. Det var först när jag läste av pulsklockan som jag insåg att jag hade lyckats dra på mig en alltför hög puls och att kroppen helt enkelt inte orkade. Har haft mycket huvudvärk och dessutom migrän under den senaste veckan och det har nog tärt på mig mer än jag skulle önska.

Idag blev det därför ett betydligt lugnare stavgångspass istället för någon tuffare träning.

Att starta positivt

För att ge dagen en så positiv start som möjligt bakade jag surdegsfrallor igår kväll som sedan fick kalljäsa under natten. Jag är lite kär i min vetesurdeg som tycks vara en levnadsglad liten rackare. Ett och ett halvt år har vi hängt ihop nu och jag måste erkänna att det har funnits tider då den inte blivit alltför bortskämd med mat, eller dagsljus för den delen.

20111114-085643.jpg

Ofrivillig vila

Det var inte alls meningen att det här skulle bli en vilovecka ur träningsperspektiv, men november har svept in i varje vrå. Det är mörkt och tungt och när november drog bort mattan under fötterna på mig så försvann även lust och ork. De senaste dagarna har jag dessutom vaknat med migrän.

November, vik hädan!

Matdesperat

Hade förmånen och få följa med en god väninna på en kvinnlig nätverksträff i Bryggarsalen. Förutom mingel bjöds vi även på föreställningen Matdesperat med Grynet Molvig och Paula Ternström. Föreställningen belyste kvinnors syn på mat och sin egen kropp på ett humoristiskt, men samtidigt allvarligt och tänkvärt, sätt.

Fick mig en tankeställare kring min egen syn på kropp, mat och ätande och framför allt vilka signaler och beteenden jag för över på mina döttrar. Jag vill att mina döttrar ska växa upp med sunda kropps- och matideal och slippa gå snåriga vägar med ätstörningar eller skeva självbilder. Det är de värda!

Myshelg

Den här helgen har jag ägnat en del tankar åt träning men har inte lyft ett finger, en fot eller något annat i frågan.

Jag har känt mig trött och sliten och tankar om ett långpass har pockat på, men jag har valt att avstå till förmån för socialare tillställningar. Igår var det middagsmys hos Johan, Jessica och Maja och idag rundade vi av helgen med fikamys hos Karin, Carl och lilla Esther.

Nästa vecka blir det nya tag och jag gör allt som står i min makt för att ta mig ur hösttröttheten som dragit in. Ljusterapilampan jag fick i julklapp går varm och extra D-vitaminer intas.