Första arbetsveckan

Första arbetsveckan på nästan ett och ett halvt år är slut och på vägen hem kände jag mig riktigt glad. Inte för att arbetsveckan är slut, utan för att det känns så himla bra. Jag ser riktigt fram emot att komma in i rollen som teknisk systemledare. Arbetsveckan fick dock ett abrupt slut när dagis ringde och sa att lillskrutt har feber.

Nu sitter vi här i soffan och myser och ser fram emot en härlig helg tillsammans.

Kvalitet och kvantitet

Vilken fantastisk tredagarshelg. Fredagen bjöd på efter-julglögg, för hela familjen, hemma hos en av mina kollegor. Vi fick njuta av belgiska våfflor med goda pålägg i form av lufttorkad korv, parmaskinka, avokado, lax, gräddfilsröror samt sylt och Nutella (för den med smak för sötsaker). Det var en hel del andra barn och tjejerna verkade trivas bra. Vi var inställda på en kortare visit men med trevligt umgänge och god mat blev vi kvar i nästan fem timmar. Min planerade löpning om sex km fick utgå.

Igår var det bad för hela slanten och idag har jag lyckats skramla ihop drygt tretton km i löpspåret. Jag ville variera mig och bestämde mig för att avverka en del av dessa kilometrar i Ensta-spåren. Började med femman och kände mig nöjd över att lyckas reglera tempot så att jag även orkade upp för slutbackarna utan att gå. Fick sedan för mig att även ta ett varv runt 2,5:an och denna första bekantskap var vidrig. Herregud vad den kändes kuperad. Det var upp-och-ned som en berg-och-dalbana och definitivt inget trevligt inslag i ett kvantitetspass. Kan dock tänka mig att den kan vara finfin för kvalitetsträning.

Lowa var även en sväng till farmor och då åkte resten av familjen till centrum för lite reashopping inför min uppdragsstart imorgon. Nu blir det nya tider med en arbetande mamma. Vardagen, here I come.

Familjegympa blev familjebad

Tanken var att loppan och jag skulle gå på Friskis familjegympa med en annan familj men eftersom de drabbades av kräksjuka fick vi ställa in. M och jag föreslog att vi skulle ta en familjedag istället och åka till Aquaria. Det förslaget blev nedröstat av L med detsamma. Hon ville åka och bada.

Mörbybadet brukar vara en favorit, men vi slog på stort och åkte till Fyrishovs äventyrsbad istället. W var skeptisk och väldigt trött när vi kom fram, men L hoppade, åkte vattenrutschkanor och simmade under vattnet. En riktigt badglad tjej vi har. Föga hade vi dock anat att W skulle visa sig vara snudd på våghalsigare än syrran. På med puffar och sen skulle det simmas och hoppas från kanten och helst utan att mamma eller pappa tog emot. W var vild och lycklig.

Tror W ville bosätta sig i skåpet istället för att åka hem.

20120107-165106.jpg

Obehag inför tandläkarbesök

Fy bubblan vad jag lyckades arbeta upp ångest och obehag inför dagens tandläkarbesök. Borde inte behöva känna stress inför dessa besök eftersom jag bara haft ett litet futtigt hål och det var för ca 20 år sedan. Det var dessutom ett hål som enligt min nuvarande tandläkare inte ens hade behövt lagas. Ibland signalerar hjärnan mindre vettiga signaler till övriga kroppen.

Summa summarum, inga hål eller annat att anmärka på den här gången heller.

Matslarv straffar sig

Mitt matintag har varit under all kritik idag. Jag har ingen bra bortförklaring annat än lathet och slarv.

Startade dagen med en uppdragsintervju och jag kände mig lugn och skarp. Något som säkerligen till stor del beror på det faktum att jag så gott som redan rott hem ett annat uppdrag och därför inte är lika uppdragsdesperat.

Missade att äta lunch och när det efter middagen var dags för löpning i form av 3 km i 6:00-tempo följt av 5 km fartlek och därefter ytterligare 2 km i 6:00-tempo, så svarade kroppen inte alltför positivt. Ville ge upp och springa hem efter 3-4 km och någon fartlek var det inte tal om. Snarare, ”så här överlevar du ett löppass utan vettig energi”. Tur man är envis son en åsna och tvingar hjärnan att bestämma över kroppen.