Streptokocker i huset

Wilja fick ta en halsodling hos husläkaren idag och den feber och de eksem hon har på hela benen och armarna beror på streptokocker. Tydligen har eksemen dessutom blivit inflammerade. Stackars liten.

Vabbandet fortsätter och det är lite typiskt att detta kom just som jag börjat på nytt uppdrag. Mest synd är det om lillan som det kliar och gör ont på. Nu väntar en tiodagars penicillinkur och insmörjning med stark kortisonkräm.

20120117-123049.jpg

Annonser

Långpass, min utmaning

Igår var det dags för ett längre löppass igen och jag byggde upp massa nervositet innan. Jag har svårt att komma över 13 km utan att storkna och jag misstänker att det beror på flera faktorer.
1. Jag måste hålla ett lägre tempo för en lägre puls som jag orkar arbeta på längre.
2. Jag måste ladda med mer energi innan.
3. Jag behöver jobba på den mentala biten.

Jag pinnar alltid på i ett på tok för högt tempo och inbillar mig att eftersom det känns bra de första kilometrarna så kommer det fortsätta kännas bra. Så är såklart inte fallet eftersom jag då jobbar med en för hög puls. Att min hjärna dessutom är inställd på ”snabbt är bra” funkar inte så bra i det här sammanhanget.

Jag är ganska säker på att jag är en bättre kortdistanslöpare än en långdistansare. Det var ju på de riktigt korta distanserna jag var bäst under min korta friidrottsperiod i mellan-/högstadiet. Det betyder dock inte att det är omöjligt att lära sig att springa långt och länge. Är man målinriktad och envis så går det mesta.

Det värsta är att jag kommer hem och känner mig dålig för att jag inte lyckades springa 15 km. Det är här, samt innantill passet, som den mentala biten kommer in. Jag tycks ha nått en tröskel i min löpning och det är nu jag behöver jobba för att ta mig över den.

Jag kan, om jag vill.

Första arbetsveckan

Första arbetsveckan på nästan ett och ett halvt år är slut och på vägen hem kände jag mig riktigt glad. Inte för att arbetsveckan är slut, utan för att det känns så himla bra. Jag ser riktigt fram emot att komma in i rollen som teknisk systemledare. Arbetsveckan fick dock ett abrupt slut när dagis ringde och sa att lillskrutt har feber.

Nu sitter vi här i soffan och myser och ser fram emot en härlig helg tillsammans.

Kvalitet och kvantitet

Vilken fantastisk tredagarshelg. Fredagen bjöd på efter-julglögg, för hela familjen, hemma hos en av mina kollegor. Vi fick njuta av belgiska våfflor med goda pålägg i form av lufttorkad korv, parmaskinka, avokado, lax, gräddfilsröror samt sylt och Nutella (för den med smak för sötsaker). Det var en hel del andra barn och tjejerna verkade trivas bra. Vi var inställda på en kortare visit men med trevligt umgänge och god mat blev vi kvar i nästan fem timmar. Min planerade löpning om sex km fick utgå.

Igår var det bad för hela slanten och idag har jag lyckats skramla ihop drygt tretton km i löpspåret. Jag ville variera mig och bestämde mig för att avverka en del av dessa kilometrar i Ensta-spåren. Började med femman och kände mig nöjd över att lyckas reglera tempot så att jag även orkade upp för slutbackarna utan att gå. Fick sedan för mig att även ta ett varv runt 2,5:an och denna första bekantskap var vidrig. Herregud vad den kändes kuperad. Det var upp-och-ned som en berg-och-dalbana och definitivt inget trevligt inslag i ett kvantitetspass. Kan dock tänka mig att den kan vara finfin för kvalitetsträning.

Lowa var även en sväng till farmor och då åkte resten av familjen till centrum för lite reashopping inför min uppdragsstart imorgon. Nu blir det nya tider med en arbetande mamma. Vardagen, here I come.

Familjegympa blev familjebad

Tanken var att loppan och jag skulle gå på Friskis familjegympa med en annan familj men eftersom de drabbades av kräksjuka fick vi ställa in. M och jag föreslog att vi skulle ta en familjedag istället och åka till Aquaria. Det förslaget blev nedröstat av L med detsamma. Hon ville åka och bada.

Mörbybadet brukar vara en favorit, men vi slog på stort och åkte till Fyrishovs äventyrsbad istället. W var skeptisk och väldigt trött när vi kom fram, men L hoppade, åkte vattenrutschkanor och simmade under vattnet. En riktigt badglad tjej vi har. Föga hade vi dock anat att W skulle visa sig vara snudd på våghalsigare än syrran. På med puffar och sen skulle det simmas och hoppas från kanten och helst utan att mamma eller pappa tog emot. W var vild och lycklig.

Tror W ville bosätta sig i skåpet istället för att åka hem.

20120107-165106.jpg

Obehag inför tandläkarbesök

Fy bubblan vad jag lyckades arbeta upp ångest och obehag inför dagens tandläkarbesök. Borde inte behöva känna stress inför dessa besök eftersom jag bara haft ett litet futtigt hål och det var för ca 20 år sedan. Det var dessutom ett hål som enligt min nuvarande tandläkare inte ens hade behövt lagas. Ibland signalerar hjärnan mindre vettiga signaler till övriga kroppen.

Summa summarum, inga hål eller annat att anmärka på den här gången heller.