Mosad

Min första tvåmilare avklarades med en stor dos envishet och sällskap. Ytterst tveksamt om jag hade orkat pressa mig uppför den fruktansvärda backen från Brunnsviken och upp mot Bergshamra eller dödens backe förbi DS upp mot Mörby utan draghjälp från Sofia. Den första backen är brant som tusan och den andra är oändligt lång och seg. I hate it! (Men jag fixade det.)

För att gnälla lite mer så var underlaget vidrigt. En decimeter iskall snömodd varvades med blankis med ett tunt lager vatten. Den sista kilometern var längre än en mil och gick på ren viljestyrka. Någon löparnjutning var det inte tal om.

Väl hemma var det otroligt skönt att ta av de dygnsura strumporna och ta en varm dusch. Den varma duschen rådde dock inte bot på mina blåa läppar så idag fick bastun komma till nytta.

Annonser

2 reaktioner på ”Mosad

  1. Men du var ju så grymt envis! Du hade visst klarat backarna själv. Bra jobbat! Värre än så här kan det knappast bli, åtminstone inte om man ser till underlaget.

    Fötterna var en sorglig historia när de släpptes ut ur de dyblöta strumporna. 🙂

    • Ja, envis var ordet. Fick rysningar i kroppen när jag åkte förbi backen upp mot Bergshamra idag. Måste försöka hitta en positiv känsla istället, för nu är jag så gott som livrädd för dessa backar.

      När det gäller fötterna så kan jag bara hålla med om att det var en rätt tragisk syn. Där kan vi snacka mosade. 😉

      Tack för draghjälp och trevligt sällskap (som alltid). 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s