Trots att jag i helgen fick äta stora mängder American cookies, tårta och choklad så känner jag mig lite nere och sliten. Söndagens långpass var tungt med -10 grader och packad och hal snö. Sofia och jag tog ett varv runt Brunnsviken och jag frös inte så farligt under passet, men väl hemma hade jag svårt att få upp värmen igen.
Trots lång och varm dusch var jag blå om läpparna och jag känner mig fortfarande frusen och på gränsen till sjuk. Kanske tar långpassen för hårt på mig?
Ouch, idag lider jag sviterna av gårdagens innebandy. Stel i ryggen, ont i benhinnor, träningsvärk i axlar och lår.
Ikväll ska Martin leka Bajen-fan så det blir tjejfredagsmys för mig och de små gosetrollen. Om de inte kommer i säng alltför sent så blir det kanske ett uppmjukande yogapass för mig.
Jag är lite skadedrabbad för tillfället. Har bland annat dragit på mig en härligt blå nagel på en stortå efter mitt långpass i söndags. Har googlat lite på det hela och jag verkar inte vara den första löparen som drar på mig det. Lär ju inte vara den första gången heller.
Igår hade jag tänkt springa men jag var helt slut på kvällen så jag hoppade över det. Det var nog tur för idag gjorde jag innebandypremiär och min första spontana tanke var att det var jättekul men väldigt, väldigt jobbigt. Såhär i efterhand har jag börjat fundera på hur kul det egentligen kan ha varit med tanke på hur jobbigt det faktiskt var. Det var blodsmak-i-munnen-jobbigt och värre än det värsta intervallpass. En timme av intensiv innebandy med lag om fyra spelare och inga avbytare… Nåväl, det gjorde säkert någon nytta för min kondition.
Tyvärr blev även kvällens löppass inställt men denna gång på grund av ett ordentligt migränanfall. Det var länge sedan jag blev så sänkt som idag och jag var tvungen att be Martin möta mig för att jag inte kunde köra bilen hem. En Voltaren T, vila och mat har fått mig på fötter igen.
Nu blir det ett par avsnitt av Sons of Anarchy innan det är dags att sussa.
Linda Doktár 