Parloppet 2012

Fy fasen vad jag ogillar distansen 5 km i loppsammanhang. Jag ogillade iofs Milspårets 10 km också, så kanske är det lopp jag ogillar!?

Det regnade en del innan start igår, men jag kan tycka att det är rätt härligt att springa i lite regn. Fick provspringa lite av banan när Martin och jag transporterade oss från parkeringen i Haga Norra till starten i Haga Södra. Det kändes bra och jag minns att jag tänkte att jag hade tur som skulle få samma backe ner i slutet av mitt vänstervarv av loppet. Tänkte inte lika mycket på att detta även innebar lika mycket backe uppåt på något annat ställe…

Vi mötte upp Johan&Jessica och värmde upp tillsammans innan vi begav oss till start. Starten gick långsamt trots att vi inte var särskilt många och banan var bred. Jag kryssade fram mellan människorna och känslan var inte alls samma som på Milspåret. Här rusade jag förbi istället för att bli omrusad. Höll ett fint tempo strax över 5 min/km och var förvånad över hur bra det kändes trots ömma och trötta ben efter söndagens 30 km.

Allt var frid och fröjd och efter ca 2 km började jag hålla utkik efter Martin. Skulle tippa på att vi möttes ungefär halvvägs, men sedan tog det tvärstopp i två mördarbackar, varav en brant rackare ute på gräsmattan. Kan tänka mig att det är en finfin pulka-backe på vintern men det var långt ifrån en trevlig lutning (eller underlag) för löpning under ett lopp. Jag ville kräkas och min princip att inte vika mig och gå under ett 5 km-lopp var bara att glömma. Hade jag försökt springa uppför backen så hade jag nog aldrig kommit i mål.

Efter backen var det lite lite mer uppför, men jag tvingade mig själv att springa genom att motivera mig själv med att det snart skulle vara över och att jag aldrig någonsin behöver gå med på att göra om det. Kan tilläggas att även min pulsklocka hade svårt att hantera loppet och därför la av efter drygt 2 km.

Spurtade in i det jag trodde var mål, för att inse att målet var 25 meter längre fram. De sista 25 metrarna gick inte snabbt och jag klockade in på tiden 27:35. Kände mig rätt sur och missnöjd eftersom siktet var inställt på en tid kring 25 minuter, men såhär en dag efter är jag ändå nöjd. Träningen har fokus på långt och långsamt och banan var sjukt mycket jobbigare än Bellmanstafetten förra året.

Martin och jag slutade tillsammans på plats 182 av ca 600.

I mixed-klassen slutade jag på placering 666 (av ca 1200)…vilket får symbolisera det här loppet. Ett djävulslopp. 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s