51 km i förra veckans löpryggsäck

Fick ihop 51 km löpning under förra veckan. Rekord för min del och det känns i kroppen och i knoppen. Igår sprang jag långpass och från 22 km upp till 30 km var det ganska mycket pest och pina och ångest. Varför gör jag det här och vill jag verkligen lägga så många timmar på löpning. Jag vet inte längre… Igår uteblev dessutom det mentala välmående över mina 30 km så det kändes rätt surt på kvällen när kroppen var trött och mör och den enda känslan var att jag bränt större delen av dagen på något jag egentligen inte var sugen på.

Längtar lite efter dagen för jubileumsmarathon så att jag kan bli av med det.

Freitag

AW med jobbet igår och jag är inte piggast i stan idag. Inte pga alkoholintag utan snarare pga sömnbrist. Jag vill sova sova sova, men dessvärre ska det tryckas in långpass, familjelunch och barnkalas den här helgen. Just nu är det det där jäkla långpasset som känns minst lockande. Har tappat suget…

Livet med små barn

Lätt hysterisk skulle jag vilja kalla den senaste timmen. Storasyster har röjt runt och skrikit i snart en timme för att vi klippte hennes lugg (något som hon själv ville) och lillasyster är svartsjuk och skriker hysterisk så fort mamma försöker trösta storasyster. Två gallskrikande barn, en mamma som inte räcker till och en pappa som inte får trösta något av barnen. Cirkus hos familjen D.

Minimarathon

Lowa har sprungit ett lopp för första gången i sitt liv, Minimarathon 2012. Det var en pirrig och peppad tjej som vaknade söndagen den 3/6. På med bästa löparkläderna (och galoniser eftersom det ösregnade) och så superspringskorna. Uppvärmning med pappa och sedan dags för startskottet och oj vad hon sprang, snabbare än blixten. När pappa M frågade om de skulle stanna och dricka vid vätskekontrollen så var svaret från Lowa ”nej, nu kör vi”. Det var precis det hon gjorde och när hon spurtade in i mål på Stadion så hade hon på drygt 6 minuter sprungit hela 1170 meter utan att stanna.

Lowa var fantastiskt stolt och sken av lycka. Att våga ställa upp i ett lopp och att dessutom genomföra det med bravur har fått Lowa att växa otroligt mycket. Kan tillägga att medaljen har burits högtidligt runt halsen alltsedan loppet.

Image

Längtar efter trollen

Längtar efter mina små troll lite extra idag. Kan bero på att jag och M var på begravning igår och att man då påminns om livets flyktighet. Eller att jag läste en hjärtskärande berättelse om ett par som förlorade sin nio månader gamla bebis i magen.

Ikväll ska jag kramas och gosa lite extra med mina små.

Wilja börjar bli långhårig.

20120601-123241.jpg