Lowas pärlplatta

Lowa är grym på att räkna och kan bygga stora pärlplattor. Här ser vi två dagars arbete.

20121020-165211.jpg

Det man inte har i huvudet…

…får man ha i benen.

Igår lyckades jag åka ifrån min plånbok med SL-kortet. Fick surt nog pröjsa en sms-biljett på Roslagsbanan på väg till jobbet och var inställd på att göra detsamma på vägen hem. Tills jag kom på den brilljanta idéen att jag kunde springa hem tack vare att jag var klok nog att släpa med mig ryggsäcken med löparkläderna. Det blev dock lite ändrade planer och istället för att springa hem sprang jag till hamnen för att åka ut och möta resten av familjen på Bastuholmen.

Kändes otroligt lyxigt att få springa knappa 12 km för att direkt därefter kunna svalka sig med ett dopp i Stora Värtan. Det är lite som en dröm som går i uppfyllelse för varje gång jag är ute och springer när det är varmt så avundas jag alla dem som har pool att svalka sig i. Jag älskar att bada i hav och sjö, det känns så otroligt uppfriskande.

Lowa premiärbadade från bryggan med mig och hon är inte det minsta rädd för vatten. Kastar sig orädd i med sina puffar och tycks känna sig helt trygg. Våghalsen Wilja vill ju inte vara sämre så hon envisas med att försöka göra som syrran och kasta sig från bryggan. Det är lite jobbigare eftersom hon ännu inte kan hantera puffar.

Längtar efter trollen

Längtar efter mina små troll lite extra idag. Kan bero på att jag och M var på begravning igår och att man då påminns om livets flyktighet. Eller att jag läste en hjärtskärande berättelse om ett par som förlorade sin nio månader gamla bebis i magen.

Ikväll ska jag kramas och gosa lite extra med mina små.

Wilja börjar bli långhårig.

20120601-123241.jpg

Mysigt bad men vidrig löpning

Loppan och jag var och badade på Mörbybadet och hon är en riktig liten våghals. Kastar sig utför vattenrutschkanan och klättrar högst upp på den gigantiska uppblåsbara delfinen för att sedan hoppa ner. Igår vågade hon sig till och med på att simma under vattnet utan puffar. Stolt dotter och mycket stolt mamma.

På eftermiddagen gav jag mig ut och sprang. Hade som mål att springa 12 km men det visade sig vara tufft att göra på en liten smörgås till frukost, en wienerkorv till lunch och en banan. Till råga på allt hade jag nog lite för lite vätska i kroppen så jag gick in i väggen i en av backarna i Ensta-spåret. Övervägde att avbryta och gå hem, men pallrade mig gåendes upp för backen och testade sedan att springa lite igen. Det fungerade tills det var dags för nästa backe där det tog tvärstopp igen. Tog mig i alla fall hem springandes och lyckades på ren envishet skrapa ihop mina 12 km. Lärdom av detta är att ladda betydligt bättre med vätska och energi.