Förra veckan på crawlkursen så blev vi indelade i två grupper, en med fokus på armar och en med fokus på ben. Jag hamnade i armgruppen och jag tyckte att det mesta gick bra. Fick jobba mycket med det mentala eftersom jag var betydligt långsammare än de övriga i gruppen. Jag fick starta sist på alla övningar och kände mig stressad över att ständigt se de andra stå och vänta på att jag skulle bli klar med mitt varv. Jag måste bli bättre på att bry mig om mig och mina framsteg och strunta i de andra. Blir ju ingen vidare kvalitet på tekniken när jag känner mig stressad.

Jag fasar lite för att hamna i samma konstellation idag och det känns trist att ens behöva känna så. Vi fick dessutom genomföra en övning som inte alls passade mig eftersom jag tenderar att stressa redan som det är. Övningen gick ut på att simma 6×25 m och mellan starterna skulle det vara 40 s. Jag hade alltså 40 s på mig att ta mig en 25:a innan nästa 25:a skulle påbörjas. Jag tycker mig ha ganska bra kondition men under den här övningen fick jag ren panik efter 115 m. Det kändes som att jag flaxade för mitt liv för att inte sjunka och drunkna och av ren överlevnadsinstikt avbröt jag och ställde mig på botten. Känslan var så pass obehaglig att jag kände mig chockad resten av kvällen och jag kan ärligt säga att jag är rädd för att bli ställd inför samma övning ikväll. Det liksom knyter sig i bröstet bara jag tänker på det.