På ett sätt känns det skönt när man får föraningar avseende infektioner bekräftade, men samtidigt är det trist att vara krasslig. Onsdagens crawl var att betrakta som ett tufft pass, men det var dock inte ett pass som borde stjälpa mig helt. Under passet fick jag den där metalliska blodsmaken i munnen som man kan få när man verkligen kör stenhårda intervaller. Jag kände tidigt att något var fel och valde att lyssna på signalerna, vilket jag är glad för. Man ska inte pressa sig när man är sjuk eller är på väg att bli sjuk.

Natten till fredag låg jag och frossade och hostade. Och vilken jäkla hosta, den river i lungorna och framkallar den där hemska metalliska smaken. Hostan och den allmänna svaghetskänslan sätter krokben för min planerade Hampetorpslöpning. Fick sukta och avundas när Martin sprang idag. Testade att köra ett pass Drishti Yoga på gräsmattan istället. Måste säga att det var en spännande infallsvinkel på ett annars vanligt yogapass. Vet inte hur väl jag lyckades aktivera mitt tredje öga men det var skönt att få köra lite yoga.

Miljöombyte gör oss i familjen gott och tillsammans med barnen blir allt nytt ett äventyr. Vi hittade en groda, tittade på när andra dansade små grodorna (eftersom våra barn inte ville dansa), var med i ett glassregn, åt jordgubbar och glass, körde femkamp.