Tog med löpkläderna till jobbet idag men det satt långt inne att ge mig ut. När jag hade bestämt mig för att inte springa, hör jag mig själv högt säga till en kollega att jag minsann ska springa på lunchen. Jahapp, så det var bara att lunka ner till omklädningsrummet där jag hittade Sara. Sara skulle springa ett litet lätt pass och det stämde väl in på det jag hade tänkt mig så vi bestämde oss för att köra tillsammans. Var lite nervös eftersom jag vet att Sara är bra mycket snabbare än vad jag är men sådant kan man inte låta stoppa en. Det är bara att köra.

Vi tänkte ta oss över till norra sidan av Årstaviken men efter två broöppningar gav vi upp och tog en sväng runt Trekanten och ner mot Vinterviken istället. Löpningen flöt på medan vi pratade om allt möjligt. Det kändes som att vi hade rätt bra fart för att springa och prata samtidigt så jag blev lite besviken när jag kollade klockan och såg att vi sprungit i ca 6:15 tempo. Jag fick inte ihop det med den känsla jag hade i kroppen och när jag väl var tillbaka på jobbet så insåg jag att det var trapporna upp till bron och väntan på broöppning som stulit några minuter eftersom jag stängt av autopausfunktionen. Min besvikelse vändes därför till stolthet när jag insåg att vi sprungit och pratat i ett tempo som låg runt 5:30.