Idag har jag känt mig som en hamster som kutat för livet i ett hjul som snurrar i turbofart. Jag snubblar och tumlar runt, ställer mig upp och snubblar igen. Det är inte på något sätt hållbart, roligt eller motiverande.

Under lunchen behövde jag lugna ner mig och för min del är träning terapi. Jag drog på terrängskorna och sprang rakt ut i skogen. Här kan vi prata om att byta stresshormon mot endorfiner.

Terränglöpningen hade en nästan magisk effekt. Att trippa fram över sten, mossa och kvistar och få fokusera på att planera mina steg. Fantastiskt.

När man hittar pinnar i byxorna vet man att man haft ett bra pass i skogen.