Jag känner mig väldigt stolt över mina barn som nu har avverkat sin andra dag någonsin på ett varsitt par alpina skidor.

Lowa (6 år) började lite försiktigt igår i minsta barnbacken och knappt en timme senare hade hon tröttnat på att åka bredvid och hålla i min stav. Hon ville åka själv och började istället susa ner för backen på egen hand. Knappliften fixade hon ännu snabbare. På eftermiddagen satt sick-sack-svängar och hon ville ta sig an de större, längre och brantare backarna.

Idag blev hon uppflyttad från nybörjargruppen
till steg två i skidskolan då den första gruppen inte var tillräckligt utmanande. Jag känner mig väldigt glad för hennes skull då jag märker att hon tycker att det är roligt och spännande att åka utför. Som många barn så har hon en ordentlig fart nedför backarna och det är inte alltid lätt att hänga med.

Wilja (3 år) orkar inte riktigt lika mycket som syrran men hon åker gärna med mig eller Martin och håller i en stav. Hon vågar åka kortare sträckor själv men att ploga och att svänga sitter inte helt hundra så man vet inte alltid var hon hamnar.