Första skiddagarna med barnen

Jag känner mig väldigt stolt över mina barn som nu har avverkat sin andra dag någonsin på ett varsitt par alpina skidor.

Lowa (6 år) började lite försiktigt igår i minsta barnbacken och knappt en timme senare hade hon tröttnat på att åka bredvid och hålla i min stav. Hon ville åka själv och började istället susa ner för backen på egen hand. Knappliften fixade hon ännu snabbare. På eftermiddagen satt sick-sack-svängar och hon ville ta sig an de större, längre och brantare backarna.

Idag blev hon uppflyttad från nybörjargruppen
till steg två i skidskolan då den första gruppen inte var tillräckligt utmanande. Jag känner mig väldigt glad för hennes skull då jag märker att hon tycker att det är roligt och spännande att åka utför. Som många barn så har hon en ordentlig fart nedför backarna och det är inte alltid lätt att hänga med.

Wilja (3 år) orkar inte riktigt lika mycket som syrran men hon åker gärna med mig eller Martin och håller i en stav. Hon vågar åka kortare sträckor själv men att ploga och att svänga sitter inte helt hundra så man vet inte alltid var hon hamnar.

20140318-202434.jpg

20140318-202457.jpg

20140318-202538.jpg

20140318-202642.jpg

Snökaos och crawlkurs

Snö och crawl hör kanske inte hemma i samma mening, men idag har Stockholm varit lamslaget av snöstorm. Polisen gick ut och sa att det var livsfarligt att ge sig ut på vägarna, föräldrar uppmanades att hämta sina barn på dagis och SL ställde in all trafik. Kaos en masse. Martin och jag bestämde ändå att vi skulle försöka ta oss till kurstillfälle fem på crawlkursen och det har nog aldrig varit så lugnt och smidigt på t-banan.

Crawlkursen hade dock rekordfå deltagare och det var inte mycket trängsel i vattnet. Denna gång var det fokus på längre sammanhållen simning, en hel del armteknik och benstyrkeövningar. Vi fick bland annat testa tempoväxlingar och det var riktigt kul. Fullt ös i 10 m, följt av lugn simning i 5 m och därefter fullt ös i 10 m till. En annan nyttig övning var att träna på att ta så få armtag som möjligt för att hitta rätt teknik.

Snöblasklöpning

Testade foten idag och jag var både rädd och lite nervös. Rädd och nervös för att foten skulle protestera, för att det skulle vara jättejobbigt efter mitt uppehåll, för att det skulle vara halt, blött och kallt. Det var väldigt blött och visst kände jag hur det sipprade in i skorna ibland men det var ett betydligt mindre problem än jag hade trott att det skulle vara.

Jag kände inte alls av foten under passet men nu några timmar senare så ömmar den lite. På det hela känner jag mig väldigt lycklig över att ha fixat mitt första riktiga vinterlöppass. Mina nya vintertights var dessutom väldigt sköna.

Snö?

Förra året var det luciafirande i ett svinkallt snögristande landskap med knarr under fötterna. I år bjöd lucia på grå himmel och lera under fötterna. Jag föredrar snö, men det behöver kanske inte vara femton minus.