Jag önskar att jag kunde säga att jag har ett komplicerat förhållande till att springa på löpband, men det är mer svart än så. Jag tycker väldigt väldigt illa om att springa på löpband. Har svårt att sätta fingret på varför men jag upplever det som jobbigare. Kanske för att det inte är möjligt att låta benen finjustera hastigheten eller för att det är monotont och varmt.

På plats på Högfjället i Sälen så har jag (i brist på löpbara sträckor utomhus) blivit förpassad till det där rullande bandet. I onsdags harvade jag 5 km och det var gräsligt. Jag ville inte erkänna mig besegrad så igår gjorde jag ett nytt försök. Denna gång i intervallform om 200-metersintervaller. Först 2 km uppvärmning och därefter 11×200 m, för att därefter varva ned i 1 km.

Passet gick fort och det kändes som att jag hittade något av ett vinnande koncept. Jag överlistade det trista bandet genom att ge det vad det tålde i form av snabba intervaller.

Det är ett bra tips generellt om man tycker att det är trist att bara springa (oavsett om det är ute eller inne). Kör intervaller och vips så har både kilometrar och tid försvunnit och du har dessutom fått kvalitetsträning.