Folk frågar mig ibland skämtsamt om det är en ålderskris som får mig att köra swimrun, marathon eller ge mig på nya utmaningar. Kanske är det så men jag tror snarare att jag (med åldern) har utvecklats så pass att jag känner mig tryggare i mig själv och därmed vågar mer när det kommer till nya saker

Att våga testa nya saker som kanske känns lite läskiga kan ge en ordentlig kick. Som när klättrade upp på en klippa i Kroatien och hoppade för att kort därefter landa i vattnet. Eller när jag för några veckor sedan klättrade på klättervägg för första gången. I torsdags fick jag möjligheten att prova vattenskidor och trots att det skrämde mig så kände jag att jag måste testa. Upp kom jag redan på första försöket och växte säkert flera cm när jag fick beröm av båtföraren som tyckte jag var en naturbegåvning.

Jag är rädd för att misslyckas men har lärt mig med tiden att det ofta går bra och att vinsten av att klara av något är så mycket större. En framgångsfaktor är att jag litar på mig själv och min förmåga. De gånger jag är säker på att klara en sak, tex mitt första swimrunlopp, så gör jag det. Jag har av någon anledning svårare att klara tidsmål. Jag tenderar att vackla i tron på mig själv men samtidigt finns det inget som säger att tidsmål måste vara de mål jag strävar mot.