Halkade fram som på bananskal hela vägen hem igår. Jag hade bestämt sedan några dagar att jag minsann skulle transportlöpa hem. För att vara ärlig så har jag sviktat lite i min motivation. Jag har väl egentligen sviktat på ganska många plan vilket har haft direkt påverkan på min träning. Det är mycket som ska klaffa i livet för att vara i balans och jag har väl inte riktigt varit där den senaste tiden. Jag fick därför övertyga mig själv mer än en gång under gårdagen för att slutligen ta mig i kragen och springa på vägen hem.

Hursomhelst, snö som smälter och därefter fryser på, blir ren glansis och det var på sådan som jag tog mig hem igår. Inga broddar, ingen hjälm, inga arm- eller knäskydd och som genom ett litet mirakel slog jag inte ihjäl mig. Jag sprang långsamt, försiktigt och tassande, men jag sprang.

Lätt förälskad i mina nya Shape-tights från Röhnisch med den lilla volangen (eller vad den nu ska kallas).