Att vara snäll mot sig själv är inte alltid så lätt och jag tror att många skulle må bra av att lyssna inåt och jobba mer aktivt med att vara snälla mot sig själva.

Ibland behövs en stund för eftertanke.

För ett par dagar sedan tvingade jag ut mig själv i löpspåret efter en hel dag i ett flygplan med uselt matintag. Lägg till att jag dessutom pressat kroppen med ett backpass och ett kuperat distanspass under semestern på Teneriffa och även helt andra matvanor än hemma. Det här är inte en superuppladdning för min kropp och den sparkade bakut nästan med detsamma i löpspåret.

Kontrasternas vecka 1: Bara ben på en sandstrand resp vinterfodrade tajts på snö.

Mina 10 km blev plågsamt långa och pulsen rusade som ett skenande tåg. Lite som Stockholm Marathon 2014 all over again (dock ett kortare lidande och utan medalj och tisha som morot).

Jag fick verkligen praktisera att vara snäll mot mig själv under dessa kilometrar som tycktes gå långsammare och långsammare med en galen puls. I sådana här lägen gäller det att täppa till truten på prestationsdjävulen i en och tänka snälla tankar om sin kropp.

• Strunta i klockan.
• Sluta jämföra sig (med sig själv eller andra).
• Sluta se ett stopp för vila som ett nederlag.
• Låta det ta den tid som behövs.
• Undvika att dra för snabba slutsatser utifrån ett pass som inte gick som man ville.

I yogan pratar man ofta om dagsform och att lyssna på kroppen. Det borde appliceras på kroppen och livet i stort, inte bara på en yogamatta.

Kontrasternas vecka 2: 25 grader, klar himmel, hav och en gråmulen dag vid en frusen sjö