För bara något år sedan hade jag fått en kallsup av att få reda på att jag som huvudserie under ett simpass skulle köra 30×50 m frisim. 30 st intervaller känns rätt saftigt oavsett disciplin men just igår tog jag det hela med ro. Kanske för att jag hade trevligt sällskap av Nina. Övriga deltagare på vår bana valde att köra 

För att göra vårt 50-pass mentalt överskådligt bröts det ner till 3x10x50 m. Första omgången skulle simmas sammansatt utan hjälpmedel. Därefter var det på med (djävuls)fenor och sist ut tog vi hjälp av flytdolme.

Jag hittade ett perfekt flow i den sammansatta delen som höll i sig en längd in på (djävuls)fensimmet. Det är helt sjukt att jag aldrig tar mig över den där tröskeln. Visst gick 50-orna med fenor snabbare än de utan, men jag var inte i närheten av att hänga med i Ninas tempo. Hon var snäll och väntade in mig så jag slapp känna mig helt värdo. 

Skämt åsido, jag känner mig rätt nöjd med att ha pressat mig igenom 500 meter fensim i survival mode.