Jag inspireras inte av en specifik person utan av människor som vågar gå sin egen väg. Kanske för att jag själv, tidigare i livet, varit rädd för att göra just det. Kanske för att en instabil grund inte tillåtit mig själv att tro att min väg kan vara rätt väg. Nu när jag lyckats bygga upp den grunden till att vara stabil under fötterna och inom mig, så vågar jag både blicka inåt och samtidigt hämta inspiration utifrån. Utan att därigenom tvinga mig själv att låta någon annans väg bli min sanning.

Jag inspireras av ödmjukhet och av människor som delar med sig av sin kunskap och som finner glädje i att inspirera och motivera. Där det finns en förståelse och ett utrymme för att vi är olika och har olika förutsättningar.

Jag inspireras av människor med självinsikt. Som vågar tro på sig själva men som samtidigt vågar erkänna att de inte alltid har rätt.