27/30 – om tio år

Om tio år fortsätter jag att våga. Jag vågar följa mitt hjärta och ägna mig åt saker jag tycker om. Jag delar träningsglädje med min man och med mina döttrar. Jag cyklar, simmar och springer. Jag inspirerar och blir inspirerad. Jag lever i harmoni.

Annonser

17/30 – favoritinspiratör

Jag inspireras inte av en specifik person utan av människor som vågar gå sin egen väg. Kanske för att jag själv, tidigare i livet, varit rädd för att göra just det. Kanske för att en instabil grund inte tillåtit mig själv att tro att min väg kan vara rätt väg. Nu när jag lyckats bygga upp den grunden till att vara stabil under fötterna och inom mig, så vågar jag både blicka inåt och samtidigt hämta inspiration utifrån. Utan att därigenom tvinga mig själv att låta någon annans väg bli min sanning.

Jag inspireras av ödmjukhet och av människor som delar med sig av sin kunskap och som finner glädje i att inspirera och motivera. Där det finns en förståelse och ett utrymme för att vi är olika och har olika förutsättningar.

Jag inspireras av människor med självinsikt. Som vågar tro på sig själva men som samtidigt vågar erkänna att de inte alltid har rätt.  

 

16/30 – drömträning

Drömträningen är träningen där allt funkar. Där jag känner mig stark och uthållig. Där träningen i sig ger mer energi än den tar. 

När jag får springa långpass och hittar det perfekta tempot och löpsteget som låter mig fortsätta precis så länge jag vill. När intervallerna rasslar förbi och jag överraskar mig själv med att springa starkare än vanligt och kanske starkare än känslan innan tillät mig att tro. 

När jag får springa och utforska nya platser. När jag får uppleva blandad natur och nya underlag. 

Det är drömträning.

  

15/30 – mina löparskor

Jag tycker att det är jobbigt att köpa nya löparskor och försöker undvika det så länge det bara går. Följden blir att jag använder samma gamla skor tills de knappt är brukbara. 

Sprang länge med ett par skor men har sedan jag började med swimrun utökat med ett par trailskor och även ett par lättare och minimalistiska skor.

 

Merrell Bare Access Arc 2

  

Inov8 X-talon 212

  

Asics DS trainer 19

 

11/30 – min bästa träningskompis

Jag är så lyckligt lottad att jag har flera träningskompisar som alla tåls att nämnas. 

Det hela började med att Sofia (min främsta partner in crime när det kommer till äventyr) förbarmade sig över den totalt bortkomna delen av mig när jag bestämde mig för att jag minsann skulle springa marathon. Tillsammans sprang vi långpass och sedan dess har det blivit ett antal gemensamma swimrunlopp, ett par adventure races och andra små äventyr. Nu var det ett tag sedan vi långpassade tillsammans men tidigare år har jag haft Sofia-och-långpass-abstinens i slutet av varje sommar.

Swimrunträning i Hellas

Ångaloppet 2014

    

Sedan har jag Sara som är min främsta lunchlöpkompis och den person som fick med mig på mina första riktiga backintervaller. Det har blivit många blodsmaksbackar och intervaller de senaste åren och Sara är grym på att dra upp tempot och få mig att utmana mig själv.

Mot OW-träning vid Liljeholmskajen

  

Efter galna 60 sekundersintervaller


Världens bästa Kicki är också någon jag gärna tränar tillsammans med. Här snackar vi peppning deluxe och med Kicki känns inget omöjligt. Det händer att vi tränar tillsammans på lunchen men det är framför allt på gemensamma konferenser som vi tränar ihop. Har även haft förmånen att få köra ett swimrunlopp med Kicki.

 

Kicki fixar kaffe till oss på väg till isgrottan i Tarfala

 

Efter Stockholm swimrun

Sedan finns det flera träningskompisar som dyker upp mer sporadiskt men som är minst lika viktiga. Stort tack till er alla för att ni finns och vill träna med mig ibland. ❤️

7/30 – alltid i min träningsväska

Här önskar jag att jag kunde svara något spännande men i själva verket så är det något så torrt och tråkigt som ett hänglås. Det är den enda pryl som alltid ligger kvar i träningsväskan och således alltid är med mig. Andra prylar och kläder kommer och går beroende på säsong (och glöms titt som tätt).

Sanningen är att jag nog har lyckats glömma det mesta vilket har resulterat i att jag har behövt improvisera mer än en gång. När jag glömde sport-bh så skapade jag en högst improviserad variant av en buff och när jag glömde byxor hade jag tur och fick låna ett par av Sara. Sedan har pappershanddukar fått fungera i avsaknad av handduk ett antal gånger. 

 

6/30 – favoritcitat eller motto

Jag tror på tankens makt och att mycket här i livet handlar om motivation. Om du ställer dig frågan, hur mycket vill jag just det här, på en skala 1-10. Om svaret hamnar på den nedre delen av skalan så är du antagligen inte särskilt motiverad att klara, eller göra, just det där. Hamnar du i den övre delen av skalan så kommer du kanske upptäcka att din inställning och din motivation är betydligt högre.

Mitt motto är ”jag kan, om jag vill”. Finns motivationen och viljan så leder det oftare till att jag lyckas än om jag inte känner mig särskilt motiverad.

Som ett exempel kan jag säga att det då och då poppar upp tankar att jag borde (?) springa snabbare, säg 10 km på 50 min eller en halvmara under två timmar. Om jag skattar hur mycket jag vill det så skulle jag dock säga att det hamnar på en fyra. Motivationen är således inte särskilt hög och utan en stark vilja att klara av att springa snabbare så kommer jag antagligen att vara mindre benägen att pressa mig själv att genomföra den träning som krävs.

Sedan har jag ett favoritcitat som jag också plockar fram med jämna mellanrum. Passar in i många lägen här i livet: