När ett lopp närmar sig eller jag känner mig sliten så brukar jag ägna mig åt kravlös löpning. Löpning funkar som meditativ återhämtning i vissa lägen och trots att benen fortfarande var slitna så ville resten av kroppen springa igår. 
Ljuset och sommaren får mina barn att vilja vara vakna väldigt sent. Följden blev att jag bejakade mitt löpsug först väldigt sent på kvällen. Jag skulle aldrig komma på tanken att sticka ut och springa strax efter kl 22 under höst eller vinter. Men på sommaren gäller andra regler och kroppen ställer upp på det mesta.

Gårdagens sena löppass kändes befriande. Jag älskar det fantastiska i att kunna springa sent på kvällen iklädd löparkjol och linne. Kunde jag konservera och spara känslan så skulle jag det.