Min uppladdning inför söndagens Ångalopp failar lite för tillfället. Är inte på topp i kroppen och just nu inte heller i huvudet som dunkar av migrän.

Igår sprang jag (något som skulle vara) en lugn runda med Peter och Kicki. Två varv runt Trekanten, 6 km, i ett tempo som inte var särskilt högt och som tillät samtal. Samtal mellan Kicki och Peter alltså. Min kropp valde att få frispel under rundan och tyckte allt var pest och pina och döjobbigt. Jag var satt ur spel resten av eftermiddagen och kände mig yr, illamående och trött. Oändligt jäkla trött.

Vi fick trots detta en fin kväll ute på Bastis med barnen som var där och hade sommarlov med farmor. Det badades och metades små abborrar.

Idag har jag och har haft migrän… Efter att ha lyssnat på en fjärdedel av Det blir alltid som man tänkt sig med Olof Röhlander så tänker jag välja att se det som något positivt att jag är huvudvärkig idag. Det betyder att jag kan slappa både idag och imorgon utan att få för mig att jag ska träna något.